Vi älskar alla att gnugga valpars mjuka, rosa magar, och det är för att Det är omöjligt att inte kittla och gosa med dem. när de är så små. Men under dessa smekningar kan många märka att det på denna mjuka hud finns en konstig knöl, som tekniskt sett är känd som navelbråck.
Vad är navelbråck hos hundar?
Att upptäcka en knöl hos en valp kan vara ganska stressigt för ägare, eftersom ingen vill att deras husdjur ska ha hälsoproblem i så ung ålder. För att förstå detta behöver vi veta att ett bråck det är i grunden en muskelsvaghet eller en defekt i bukväggen. När en muskel är mycket svag eller har en öppning, förskjuts bukhålans inre innehåll (såsom fett eller tarmvävnad) utåt, vilket resulterar i en liten stöta under huden eller ens känslan av tomhet.
Ur anatomisk synvinkel består bråcket av en ring (kanten av muskeldefekten) och, ibland, en peritoneal säck som täcker de utskjutande organen. Det finns i grunden två typer av bråck beroende på deras progression:
- Okomplicerade bråck: Det här är de som generellt försvinna under de första månaderna i livet av valpen. De har en mycket liten diameter och stängs vanligtvis av sig själva utan behov av kirurgiskt ingrepp.
- Komplicerade bråck: Dessa representerar en verklig hälsorisk hos hundar. De uppstår när muskelsvaghet är allvarlig, knölen sticker ut för mycket eller ett betydande hål öppnas i buken. Om de lämnas obehandlade, kan orsaka allvarliga konsekvenser såsom strypning av organ, vilket nästan alltid kräver kirurgi.
Vad är navelbråck hos hundar och hur bildas de?
Navelbråck eller navelbråck De är vanligast hos hundarDet upptäcks ofta hos valpar under 6 månader gamla. För att förstå dess ursprung måste vi komma ihåg att vid födseln, precis som hos människor, hundar har sitt navelsträngssnittDenna navelsträng är matningsvägen under dräktigheten; när den väl är avskuren måste vävnaden läka och bukhålan måste sluta sig helt runt den.
När navelringen stängs inte ordentligt På grund av en defekt i embryogenesen finns en öppning kvar som förbinder det subkutana området med bukhålan. Ett foster kan passera genom denna öppning. fettvävnad eller tarmslingorDärför hänvisar namnet “navelsträng” direkt till bråckets plats: precis där mänsklig navel.
Vad orsakar en navelbråck?
Även om den omedelbara orsaken kan vara svaghet i magmusklernaRoten till problemet är oftast Genetiskt arvDet finns raser med en tydlig predisposition för denna defekt, såsom Pekingese, Basenji eller Aire DalePå grund av detta undviker vissa uppfödare att reproducera genetiska linjer med denna tendens.
Förutom medfödda orsaker är det viktigt att nämna att hos vuxna hundar kan bukhernia uppstå av andra orsaker:
- Trauma: Trafikolyckor, svåra slag eller penetrerande bett.
- Graviditeter: Tryck på magen under graviditeten kan försvaga bukväggen.
- Fetma: Övervikt skapar konstant tryck i buken som kan expandera en redan försvagad ring.
Hur upptäcks navelbråck och andra typer av bråck?
Navelbråck de är väldigt lätta att märka Visuellt syns de som knölar på buken. Eftersom pälsen vanligtvis är glesare och huden tunnare i det området är de lätta att upptäcka. Det är generellt en mjuk, jämn klump som kan försvinna vid ett försiktigt tryck eller när hunden ligger på rygg.
Det är dock viktigt att veta att det finns andra typer av bråck som kräver olika övervakningar:
- Diskbråck: Det påverkar ryggradens mellankotsskivor och komprimerar ryggmärgen. Det orsakar smärta i nedre delen av ryggen, förlamning eller svårigheter att gå.
- Ljumskbråck: Det uppträder i ljumsken, där buken förenas med bakbenen. Det kan fånga tarmarna och orsaka kräkningar eller svår smärta.
- Perinealbråck: Vanligt hos okastrerade hanar, det är beläget nära anus och orsakar förstoppning eller svårigheter att avföra.
- Diafragmatisk bråck: Det är det allvarligaste. Bukorganen passerar in i bröstkorgen och orsakar svår andnöd och trötthet.
Diagnos och behandling av navelbråck
Navelbråck De tenderar att vara lättast att lösaI de flesta okomplicerade fall sluts ringen spontant allt eftersom valpen växer, vanligtvis före 6 månaders ålder.
Om bråcket kvarstår kommer veterinären att bedöma dess svårighetsgrad. En viktig punkt är om valpen har mindre än åtta veckorDet rekommenderas vanligtvis att vänta, eftersom öppningen kan ändras. I vissa lindriga fall kan det vara möjligt att försöka trycka in innehållet och tillfälligt fixera området med en knapp och förband.
När hunden är mer mogen, eller når en vikt på ungefär två och ett halvt kiloVeterinären kan rekommendera en bråckkirurgiDenna intervention är enkel och utnyttjar ofta tillfället för kastrering eller kastrering att utföra det under samma narkos.
Den kirurgiska processen och dess mål
Syftet med operationen säkerställa organens livskraft fångas och återställs till sin korrekta anatomiska position. Proceduren består av:
- Gör ett elliptiskt snitt i huden som omger bråcksäcken.
- Rensa den inre säcken tills du når muskelöppningen.
- Tryck innehållet in i bukhålan (eller ta bort nekrotisk vävnad om strypning inträffat).
- Stäng bukväggen med suturer, ibland med hjälp av förstärkningsnät för magen vid svår svaghet för att förhindra återfall.
När är det en medicinsk nödsituation?
Det är viktigt att delta Ta honom till veterinären snarast Om knölen blir hård, ändrar färg (blir lilaaktig eller röd), eller om hunden visar:
- Kräkningar och aptitlöshet.
- diarré eller förstoppning drog ut på tiden.
- Svår smärta vid beröring av utbuktningen.
Dessa är tecken på tarmstrypningdär blodflödet avbryts, vilket orsakar vävnadsdöd och potentiellt dödlig peritonit.
Återhämtning och postoperativ vård
Den postoperativa perioden är vanligtvis snabb och okomplicerad, men den kräver disciplin. För att säkerställa framgång rekommenderas följande:
- Absolut vila: Undvik att hoppa, springa eller gå i trappor så att stygnen inte lossnar.
- Sårhygien: Rengör området om det blir smutsigt och hindra hunden från att slicka ärret (med elisabetanska halsband om det behövs).
- mat: Ge högkvalitativ mat för att främja vävnadsregenerering.
- Viktkontroll: Håll hunden vid sin idealvikt för att undvika att lägga extra tryck på det reparerade området.
Den övergripande prognosen är mycket god, och återfall är sällsynta om lämplig kirurgisk teknik används. Tidig upptäckt och professionell uppföljning är de bästa sätten att säkerställa att vår fyrbenta följeslagare växer upp frisk och lycklig.